söndag 8 december 2013

Några reflektioner

När jag idag läser gårdagens första utkast till min investeringsmodell slås jag av att det saknas några grundläggande krav på investeringmodellen. Så i en något omvänd ordning inleder jag det här inlägget med två krav som jag ställer på min investeringsmodell.
  1. Den tid jag avsätter för att förvalta mitt aktiekapital är begränsad. Därför är det av yttersta vikt att modellen är lättviktig och inte kräver en för stor insatts från min sida.
  2. Vissa delar av modellen måste med nödvändighet formuleras utifrån mina ekonomiska förutsättningar. Dessa kommer förändras i takt med att aktiekapital och förvärvsbaserad inkomst växer. T.ex kommer jag kräva att portföljen består av fler än 10 aktier den dag aktiekapitalet uppgår till 1 miljon kronor.
Jag arbetar fortfarande med att färdigställa en analys av Walmart. Dock har jag fastnat i för många detaljer när det gäller Walmart, främst på grund av att kriteriet om finansiell stabilitet inte är uppfyllt, samtidigt som jag tycker att Walmart har en start finansiell position. Det har lett mig till att utvärdera en rad nyckeltal för att styrka min uppfattning om att Walmart har en tillräckligt stark finansiell position för att ingå i min portfölj. Jag inser att en viktig del när jag analyserar bolag är att skala ner informationen till ett nödvändigt minimum. Det är lätt att gå vilse i alla nyckeltal och trender i takt med att man lägger mer och mer tid på att analysera ett visst bolag. Risken är då att den information som verkligen är viktig döljs av mindre viktigt information, "Man ser inte skogen för alla träden". Jag arbetar vidare på Walmart analysen, men med fokus på att skala ned informationen...

Häromdagen läste jag på en annan blogg om en underbar investeringsmetafor som Warren Buffett har myntat. Fritt översatt lyder den ungefär så här:

Investering är som baseball, men med fördelen att du får oändligt många chanser att träffa en boll. Du kan stå vid slagplattan hela dagen utan att försöka slå på en enda boll. Först när den perfekta bollen kommer så gör vi ett försöka att träffa den.

För min del innebär det att jag enbart vill investera i bolag med extremt hög kvalitet, allt annat går bort. Grahams investeringskriterier ger mig ett utmärkt filter som rensar bort stora delar av de aktier som finns tillgängliga på världens aktiemarknader.

2 kommentarer:

  1. Bra inlägg! Det skulle vara intressant om du utvecklade resonemanget kring antalet bolag i portföljen. Jag förstår resonemanget om att transaktionskostnaden inte får vara alltför hög i förhållande till innehavet, men behöver nödvändigtvis ett större kapital leda till fler bolag i portföljen?

    //O

    SvaraRadera
    Svar
    1. Håller med. Större kapital behöver nödvändigtvis inte leda till en fler bolag i portföljen. Warren Buffett är ett lysande exempel.

      I grund och botten tycker jag dock det är bättre ju fler bolag som ingår i portföljen. Främst för att fler bolag innebär att effekterna av mina felvärderingar minskar. Givet att jag övervärderar/undervärderar bolag i ungefär lika stor utsträckning så bör den faktiska avkastningen närma sig mitt investeringsantagande i takt med att allt fler bolag ingår i portföljen. Dessutom minskar effekterna av kraftiga kursfall i enskilda bolag. Kravet om en maximalt accepterad transaktionskostnad ger en övre gräns för hur många bolag som ingår i min portfölj givet mitt kapital. Jag kan se två huvudsakliga själ till varför man ytterligare vill begränsa antalet bolag uppåt, även om kapitalet vore större.

      1. Det finns en gräns för hur många bolag som jag (med begränsad tid) kan bevaka.
      2. Det finns även en begränsning för hur många högkvalitativa bolag till rimliga priser som finns på min radar.

      Radera