måndag 1 december 2014

Köp Industrivärden

Efter den senaste räntesänkningen har börsen stigit i det närmaste oavbrutet. Det låga ränteläge som väntas under kommande år gör att börsen blir löjligt högt värderad. Jag ville ändå köpa en svensk aktie idag då jag uteslutande har ökat i amerikanska aktier sedan i somras. Av de svenska bolagen ser Handelsbanken minst dyrt ut i dagsläget. Men eftersom min position i Handelsbanken fortfarande är stor inräknat de indirekta innehavet via Industrivärden valde jag att öka i Industrivärden istället. 60 nya aktier inhandlades till kursen 131,20 kr. Det innebar att jag betalade 14,8 gånger rullande tolvmånaders vinst (konsoliderat) och ger en direktavkastning på 4,2%. Efter dagens köp ser portföljen ut så här:

AktieAntalMarknadsvärdeAndel
Industrivärden C48063 16817,9%
Walmart6038 47610,9%
H&M11937 97310,7%
Castellum31037 75810,7%
Sampo A9635 26010,0%
Handelsbanken B9432 3749,2%
Fortum Oyj15428 4968,1%
Apple Inc.2117 9585,1%
Aflac Inc.4017 6325,0%
Deere & Co2516 6584,7%
Skanska B9014 4544,1%
Coca-Cola Co4013 2603,8%
Totalt353 410100%

måndag 27 oktober 2014

Köp Deere & Co

Idag ökade jag min position i Deere & Co då 12 nya aktier inhandlades till kursen $84,6. Det innebär att jag betalade 9,5 gånger rullande tolvmånadersvinst och får en direktavkastning på 2,8%. Egentligen tycker jag Aflac ser något billigare ut i dagsläget. Men skillnaden är förhållandevis liten så för att få en jämnare fördelning i portföljen valde jag att öka i Deere.

Efter dagens köp ser portföljen ut så här:

AktieAntalMarknadsvärdeAndel
Industrivärden C42052 62616,6%
Castellum31033 79010,7%
Walmart6033 56910,6%
H&M11933 43910,6%
Sampo A9633 22110,5%
Handelsbanken B9431 0489,8%
Fortum Oyj15425 4398,0%
Aflac Inc.4017 1565,4%
Apple Inc.2116 1045,1%
Deere & Co2515 4404,9%
Skanska B9012 9244,1%
Coca-Cola Co4011 8833,8%
Totalt316 639100%

tisdag 21 oktober 2014

Rapportperiod

Vi är inne i en rapportperiod igen och jag kommer redovisa vinst för samtliga innehav varefter de rapporteras. Jag använder samma vinstmått som när jag värderar bolag, vilket i det flesta fall är rapporterad vinst. Undantagen är Castellum där jag använder förvaltningsresultatet samt Industrivärden där jag konsoliderar underliggande bolags vinst. För all konsolidering av utländska valutor används växelkurser från 30:e september.

Så här ser det ut så här långt:

Innehav
2014-09-30
EPS
2013-Q3
EPS
2014-Q3
Konsoliderad
vinst
Förändring
konsolidering
Aflac Inc.401,50
Apple Inc.211,181,42216 kr36 kr
Castellum3102,172,34725 kr53 kr
Coca-Cola Co400,540,48139 kr−17 kr
Deere & Co132,562,33219 kr−22 kr
Fortum Oyj1540,04
H&M1192,683,20381 kr62 kr
Handelsbanken B945,61
Industrivärden C4202,04
Sampo A960,62
Skanska B902,51
Walmart601,14
Totalt1 680 kr112 kr

fredag 26 september 2014

Köp Aflac

Idag ökade jag min position i Aflac då 18 aktier inhandlades till kursen $58,19. Aflac och Deere sticker ut för närvarande då de i mina ögon handlas drygt 20% under vad jag anser vara motiverat. Aflac har sjunkit från de ca 62 dollar som aktien handlades till vid mitt förra köp. Dollaruppgången gör dock att kursen i kronor räknat i stort sett är oförändrad. Aflacs kurs pressas till stor del ner av en stärkt dollar då bolaget har ca 75% av intjäningen i yen. Men bolaget uppvisar en solid intjäning i nominella tal och bolaget ska heller inte löpa några finansiella risker av förändringar i usd/yen kursen vad jag har förstått.

Efter dagens köp ser portföljen ut så här:

AktieAntalMarknadsvärdeAndel
Industrivärden C42052 71016,9%
H&M11935 17611,3%
Sampo A9634 05510,9%
Castellum31034 03810,9%
Walmart6033 33910,7%
Handelsbanken B9430 3439,7%
Fortum Oyj15427 4718,8%
Aflac Inc.4017 0045,4%
Apple Inc.2115 3484,9%
Skanska B9013 0594,2%
Coca-Cola Co4012 2683,9%
Deere & Co137 8242,5%
Totalt312 635100%

söndag 3 augusti 2014

Warren Buffetts tankar om avskrivning av goodwill

I samband med att jag försöker förstå Mekonomens stora avvikelse mellan fritt kassaflöde och rapporterad vinst har jag sökt information om avskrivningar av immateriella tillgångar. Jag hittade då nedanstående utmärkta tankar om avskrivning av goodwill i appendix till Warren Buffett's brev till aktieägarna 1983 (länk).

En sammanfattning av vad jag tar med mig:
  1. Avskrivningar av vissa immateriella tillgångar, framförallt goodwill, är ofta ingen verklig kostnad. Givet att förvärvet var sunt kommer goodwill-postens "verkliga" värde (det "ekonomiska" värdet, som Buffett kallar det) över tid snarare att öka, trots detta kräver redovisningsnormer att goodwill skrivs av över tid. Denna post kan därför ofta läggas tillbaka till rapporterad vinst.
  2. Givet två skuldfria bolag med samma intjäningsförmåga men där det ena bolaget har dubbelt så höga materiella tillgångar är det inte nödvändigt att bolaget med högre materiella tillgångar är värt mer än det med mindre materiella tillgångar. Tvärt om är ofta det bolag med mindre materiella tillgångar värt mer (givet att samtliga tillgångar är sådana som krävs för att hålla ingång verksamheten, dvs inte en stor kassa liknande den som Apple sitter på). Detta på grund av att framtida inflation sannolikt ökar kapitalbehovet mer i bolaget med högre materiella tillgångar, vilket kräver att mer framtida vinstmedel behöver återinvesteras i det bolag med högre materiella tillgångar för att upprätthålla intjäningsförmågan.

För egen framtida referens följer här texten i sin helhet:

 
Goodwill and its Amortization: The Rules and The Realities

This appendix deals only with economic and accounting Goodwill – not the goodwill of everyday usage. For example, a business may be well liked, even loved, by most of its customers but possess no economic goodwill. (AT&T, before the breakup, was generally well thought of, but possessed not a dime of economic Goodwill.) And, regrettably, a business may be disliked by its customers but possess substantial, and growing, economic Goodwill. So, just for the moment, forget emotions and focus only on economics and accounting.

When a business is purchased, accounting principles require that the purchase price first be assigned to the fair value of the identifiable assets that are acquired. Frequently the sum of the fair values put on the assets (after the deduction of liabilities) is less than the total purchase price of the business. In that case, the difference is assigned to an asset account entitled "excess of cost over equity in net assets acquired". To avoid constant repetition of this mouthful, we will substitute "Goodwill".

Accounting Goodwill arising from businesses purchased before November 1970 has a special standing. Except under rare circumstances, it can remain an asset on the balance sheet as long as the business bought is retained. That means no amortization charges to gradually extinguish that asset need be made against earnings.

The case is different, however, with purchases made from November 1970 on. When these create Goodwill, it must be amortized over not more than 40 years through charges – of equal amount in every year – to the earnings account. Since 40 years is the maximum period allowed, 40 years is what managements (including us) usually elect. This annual charge to earnings is not allowed as a tax deduction and, thus, has an effect on after-tax income that is roughly double that of most other expenses.

That’s how accounting Goodwill works. To see how it differs from economic reality, let’s look at an example close at hand. We’ll round some figures, and greatly oversimplify, to make the example easier to follow. We’ll also mention some implications for investors and managers.

Blue Chip Stamps bought See’s early in 1972 for $25 million, at which time See’s had about $8 million of net tangible assets. (Throughout this discussion, accounts receivable will be classified as tangible assets, a definition proper for business analysis.) This level of tangible assets was adequate to conduct the business without use of debt, except for short periods seasonally. See’s was earning about $2 million after tax at the time, and such earnings seemed conservatively representative of future earning power in constant 1972 dollars.

Thus our first lesson: businesses logically are worth far more than net tangible assets when they can be expected to produce earnings on such assets considerably in excess of market rates of return. The capitalized value of this excess return is economic Goodwill.

In 1972 (and now) relatively few businesses could be expected to consistently earn the 25% after tax on net tangible assets that was earned by See’s – doing it, furthermore, with conservative accounting and no financial leverage. It was not the fair market value of the inventories, receivables or fixed assets that produced the premium rates of return. Rather it was a combination of intangible assets, particularly a pervasive favorable reputation with consumers based upon countless pleasant experiences they have had with both product and personnel.

Such a reputation creates a consumer franchise that allows the value of the product to the purchaser, rather than its production cost, to be the major determinant of selling price. Consumer franchises are a prime source of economic Goodwill. Other sources include governmental franchises not subject to profit regulation, such as television stations, and an enduring position as the low cost producer in an industry.

Let’s return to the accounting in the See’s example. Blue Chip’s purchase of See’s at $17 million over net tangible assets required that a Goodwill account of this amount be established as an asset on Blue Chip’s books and that $425,000 be charged to income annually for 40 years to amortize that asset. By 1983, after 11 years of such charges, the $17 million had been reduced to about $12.5 million. Berkshire, meanwhile, owned 60% of Blue Chip and, therefore, also 60% of See’s. This ownership meant that Berkshire’s balance sheet reflected 60% of See’s Goodwill, or about $7.5 million.

In 1983 Berkshire acquired the rest of Blue Chip in a merger that required purchase accounting as contrasted to the "pooling" treatment allowed for some mergers. Under purchase accounting, the "fair value" of the shares we gave to (or "paid") Blue Chip holders had to be spread over the net assets acquired from Blue Chip. This "fair value" was measured, as it almost always is when public companies use their shares to make acquisitions, by the market value of the shares given up.

The assets "purchased" consisted of 40% of everything owned by Blue Chip (as noted, Berkshire already owned the other 60%). What Berkshire "paid" was more than the net identifiable assets we received by $51.7 million, and was assigned to two pieces of Goodwill: $28.4 million to See’s and $23.3 million to Buffalo Evening News.

After the merger, therefore, Berkshire was left with a Goodwill asset for See’s that had two components: the $7.5 million remaining from the 1971 purchase, and $28.4 million newly created by the 40% "purchased" in 1983. Our amortization charge now will be about $1.0 million for the next 28 years, and $.7 million for the following 12 years, 2002 through 2013.

In other words, different purchase dates and prices have given us vastly different asset values and amortization charges for two pieces of the same asset. (We repeat our usual disclaimer: we have no better accounting system to suggest. The problems to be dealt with are mind boggling and require arbitrary rules.)

But what are the economic realities? One reality is that the amortization charges that have been deducted as costs in the earnings statement each year since acquisition of See’s were not true economic costs. We know that because See’s last year earned $13 million after taxes on about $20 million of net tangible assets – a performance indicating the existence of economic Goodwill far larger than the total original cost of our accounting Goodwill. In other words, while accounting Goodwill regularly decreased from the moment of purchase, economic Goodwill increased in irregular but very substantial fashion.

Another reality is that annual amortization charges in the future will not correspond to economic costs. It is possible, of course, that See’s economic Goodwill will disappear. But it won’t shrink in even decrements or anything remotely resembling them. What is more likely is that the Goodwill will increase – in current, if not in constant, dollars – because of inflation.

That probability exists because true economic Goodwill tends to rise in nominal value proportionally with inflation. To illustrate how this works, let’s contrast a See’s kind of business with a more mundane business. When we purchased See’s in 1972, it will be recalled, it was earning about $2 million on $8 million of net tangible assets. Let us assume that our hypothetical mundane business then had $2 million of earnings also, but needed $18 million in net tangible assets for normal operations. Earning only 11% on required tangible assets, that mundane business would possess little or no economic Goodwill.

A business like that, therefore, might well have sold for the value of its net tangible assets, or for $18 million. In contrast, we paid $25 million for See’s, even though it had no more in earnings and less than half as much in "honest-to-God" assets. Could less really have been more, as our purchase price implied? The answer is "yes" – even if both businesses were expected to have flat unit volume – as long as you anticipated, as we did in 1972, a world of continuous inflation.

To understand why, imagine the effect that a doubling of the price level would subsequently have on the two businesses. Both would need to double their nominal earnings to $4 million to keep themselves even with inflation. This would seem to be no great trick: just sell the same number of units at double earlier prices and, assuming profit margins remain unchanged, profits also must double.

But, crucially, to bring that about, both businesses probably would have to double their nominal investment in net tangible assets, since that is the kind of economic requirement that inflation usually imposes on businesses, both good and bad. A doubling of dollar sales means correspondingly more dollars must be employed immediately in receivables and inventories. Dollars employed in fixed assets will respond more slowly to inflation, but probably just as surely. And all of this inflation-required investment will produce no improvement in rate of return. The motivation for this investment is the survival of the business, not the prosperity of the owner.

Remember, however, that See’s had net tangible assets of only $8 million. So it would only have had to commit an additional $8 million to finance the capital needs imposed by inflation. The mundane business, meanwhile, had a burden over twice as large – a need for $18 million of additional capital.

After the dust had settled, the mundane business, now earning $4 million annually, might still be worth the value of its tangible assets, or $36 million. That means its owners would have gained only a dollar of nominal value for every new dollar invested. (This is the same dollar-for-dollar result they would have achieved if they had added money to a savings account.)

See’s, however, also earning $4 million, might be worth $50 million if valued (as it logically would be) on the same basis as it was at the time of our purchase. So it would have gained $25 million in nominal value while the owners were putting up only $8 million in additional capital – over $3 of nominal value gained for each $1 invested.

Remember, even so, that the owners of the See’s kind of business were forced by inflation to ante up $8 million in additional capital just to stay even in real profits. Any unleveraged business that requires some net tangible assets to operate (and almost all do) is hurt by inflation. Businesses needing little in the way of tangible assets simply are hurt the least.

And that fact, of course, has been hard for many people to grasp. For years the traditional wisdom – long on tradition, short on wisdom – held that inflation protection was best provided by businesses laden with natural resources, plants and machinery, or other tangible assets ("In Goods We Trust"). It doesn’t work that way. Asset-heavy businesses generally earn low rates of return – rates that often barely provide enough capital to fund the inflationary needs of the existing business, with nothing left over for real growth, for distribution to owners, or for acquisition of new businesses.

In contrast, a disproportionate number of the great business fortunes built up during the inflationary years arose from ownership of operations that combined intangibles of lasting value with relatively minor requirements for tangible assets. In such cases earnings have bounded upward in nominal dollars, and these dollars have been largely available for the acquisition of additional businesses. This phenomenon has been particularly evident in the communications business. That business has required little in the way of tangible investment – yet its franchises have endured. During inflation, Goodwill is the gift that keeps giving.

But that statement applies, naturally, only to true economic Goodwill. Spurious accounting Goodwill – and there is plenty of it around – is another matter. When an overexcited management purchases a business at a silly price, the same accounting niceties described earlier are observed. Because it can’t go anywhere else, the silliness ends up in the Goodwill account. Considering the lack of managerial discipline that created the account, under such circumstances it might better be labeled "No-Will". Whatever the term, the 40-year ritual typically is observed and the adrenalin so capitalized remains on the books as an "asset" just as if the acquisition had been a sensible one.

* * * * *

If you cling to any belief that accounting treatment of Goodwill is the best measure of economic reality, I suggest one final item to ponder.

Assume a company with $20 per share of net worth, all tangible assets. Further assume the company has internally developed some magnificent consumer franchise, or that it was fortunate enough to obtain some important television stations by original FCC grant. Therefore, it earns a great deal on tangible assets, say $5 per share, or 25%.

With such economics, it might sell for $100 per share or more, and it might well also bring that price in a negotiated sale of the entire business.

Assume an investor buys the stock at $100 per share, paying in effect $80 per share for Goodwill (just as would a corporate purchaser buying the whole company). Should the investor impute a $2 per share amortization charge annually ($80 divided by 40 years) to calculate "true" earnings per share? And, if so, should the new "true" earnings of $3 per share cause him to rethink his purchase price?

* * * * *

We believe managers and investors alike should view intangible assets from two perspectives:
    1. In analysis of operating results – that is, in evaluating the underlying economics of a business unit – amortization charges should be ignored. What a business can be expected to earn on unleveraged net tangible assets, excluding any charges against earnings for amortization of Goodwill, is the best guide to the economic attractiveness of the operation. It is also the best guide to the current value of the operation’s economic Goodwill.
    2. In evaluating the wisdom of business acquisitions, amortization charges should be ignored also. They should be deducted neither from earnings nor from the cost of the business. This means forever viewing purchased Goodwill at its full cost, before any amortization. Furthermore, cost should be defined as including the full intrinsic business value – not just the recorded accounting value – of all consideration given, irrespective of market prices of the securities involved at the time of merger and irrespective of whether pooling treatment was allowed. For example, what we truly paid in the Blue Chip merger for 40% of the Goodwill of See’s and the News was considerably more than the $51.7 million entered on our books. This disparity exists because the market value of the Berkshire shares given up in the merger was less than their intrinsic business value, which is the value that defines the true cost to us.
Operations that appear to be winners based upon perspective (1) may pale when viewed from perspective (2). A good business is not always a good purchase – although it’s a good place to look for one.

We will try to acquire businesses that have excellent operating economics measured by (1) and that provide reasonable returns measured by (2). Accounting consequences will be totally ignored.
At yearend 1983, net Goodwill on our accounting books totaled $62 million, consisting of the $79 million you see stated on the asset side of our balance sheet, and $17 million of negative Goodwill that is offset against the carrying value of our interest in Mutual Savings and Loan.


We believe net economic Goodwill far exceeds the $62 million accounting number.

lördag 2 augusti 2014

Sammanfattning av rapporter och nytt köp

Semestern är snart slut och på måndag börjar vardagen igen. I slutet av Juli genomförde jag månadens köp och det blev återigen en ny position, Deere & Co. Innan jag berättar mer om det ska jag sammanfatta utfallet från rapportsäsongen för mina innehav. Så här har det gått för de bolag som rapporterat så här långt:
EPS 2014-Q2
2013-Q22014-Q2TillväxtInnehavFörändring konsolidering (SEK)Konsolidering (rtm, SEK)
Aflac1,91,78-6,32%22-18931
Apple Inc.1,071,2819,63%2129869
Castellum1,962,138,67%310532554
Coca-Cola Co0,590,58-1,69%40-3497
Fortum Oyj0,350,28-20,00%154-991818
H&M2,813,5124,91%119831330
Handelsbanken B5,756,3510,43%94562212
Skanska B2,011,84-8,46%90-15684
Totalt8810895

Handelsbanken och H&M presenterade kanonrapporter och Castellum fortsätter växa stabilt. Största besvikelsen var Skanska som minskade vinsten på grund av nedskrivningar i Latinamerika. Även mitt senaste tillskott i portföljen Aflac minskade vinsten, främst på grund av en försvagad yen. Totalt sett har intjäningen ökat med 0,8% för de bolag som har rapporterat.

Jag tillbringade en kväll på semestern med att skumma igenom de 100 första Fortune 500-bolagen. Av dessa var det framförallt ett bolag som väckte mitt intresse: Deere & Co. Deer & Co tillverkar främst jord- och skogsbruksmaskiner med försäljning över hela världen. Efter att ha läst ett antal analyser och diskussioner på seekingalpha så tycker jag bolaget ser mycket intressant ut. Bolaget har en imponerande historia (även om man gjorde en liten förlust 2001) med stadig tillväxt och fina marginaler och värderas trots detta till mindre än 10 gånger rullande tolvmånadersvinst. Månaden köp blev en liten position i Deere & Co. Jag köpte 13 aktier till kursen $85,41, vilket innebar att jag betalade knappt 9,4 gånger rullande tolvmånadersvinst.

I övrigt har börsen värderats ned något den senaste tiden, vilket jag välkomnar. I dagsläget ser portföljen ut så här:


AktieAntalMarknadsvärdeAndel
Industrivärden C42053 08818,0%
Castellum31035 52612,1%
H&M11933 29611,3%
Sampo A9632 51211,0%
Walmart6030 26610,3%
Handelsbanken B9429 32810,0%
Fortum Oyj15426 7659,1%
Apple Inc.2113 8474,7%
Skanska B9012 7714,3%
Coca-Cola Co4010 7803,7%
Aflac Inc.228 9223,0%
Deere & Co137 5762,6%
Totalt294 677100%

måndag 30 juni 2014

Portföljrapport Q2

Vid andra kvartalets utgång ser portföljen ut så här:

AktieAntalMarknadsvärdeAndel
Industrivärden C42055 44018,9%
Castellum31036 73512,5%
H&M11934 74811,8%
Sampo A9632 45811,1%
Walmart6030 09910,2%
Handelsbanken B9429 32810,0%
Fortum Oyj15427 6339,4%
Skanska B9013 7254,7%
Apple Inc.2113 0414,4%
Coca-Cola Co4011 3233,9%
Aflac Inc.229 1523,1%
Totalt293 681100%

Under kvartalet har jag ökat mina positioner i H&M (19 aktier), Sampo (30) och Handelsbanken (16). Dessutom har jag tagit två helt nya positioner, Coca-Cola och Aflac. Det har  bidragit till att öka riskspridningen i portföljen.

Jag har köpt aktier för 39 177 kr under kvartalet. Av dessa kommer 22 500 kr från nyinsättningar, 6 795 kr från utdelningar och 9 882 kr från minskningen av likvida medel på depån. Nu är utdelningsperioden till stor del förbi, vilket innebär att de medel som kommer finnas tillgängligt för köp framöver motsvarar vad jag sätter in på depån varje månad, för närvarande 7 500 kr. Inga aktier har sålts under kvartalet.

Portföljvärdet har ökat med 56 672 kr, kraftigt hjälpt av en stark börs. Av detta kommer 22 500 kr från nyinsättningar samt 9 882 kr från minskningen av likvida medel. Värdeuppgången under perioden har bidragit med 24 290 kr motsvarande 10,2% av portföljens värde vid kvartalets ingång.

Slutligen följer en sammanställning över kvartalets utveckling:

2014-06-302014-03-31
Portföljvärde293 702237 030
Likvid22210 104
Total vinst (rtm)18 39915 260
Total utdelning11 4309 892
P/E16,015,5
Direktavkastning3,89%4,17%
Erhållen utdelning 20149 5172 722

torsdag 26 juni 2014

Köp Aflac Inc.

Jag har den senaste veckan varit på jakt efter nya bolag till bevakningslistan, och ansträngningarna har till slut gett resultat. Jag har hittat ett bolag med god kvalitet till ett bra pris! Aflac Inc, "American Family Life Assurance Company of Columbus", är ett amerikanskt försäkringsbolag med verksamhet i USA och Japan. Bolaget säljer olika typer av olycksfallsförsäkringar, typiskt som komplement till andra försäkringar som dom inte tillhandahåller själv. Enligt vad jag har lyckats gräva fram på nätet ska varumärket vara mycket starkt vilket bör utgöra en skapliga vallgrav mot konkurrenter. Jag är själv dock inte bekant med bolaget sedan tidigare.

På ytan ser det nästan för bra ut för att vara sant. Jag har tillbringat de senaste dagarna med att försöka förstå varför bolaget endast värderas till 9,7 gånger rullande tolvmånadersvinst. Bolaget har nämligen en smått fantastisk historia:
  • Utdelningen har höjts i 30 år i följd
  • Vinsten har ökat med i genomsnitt 13,2% de senaste 10 åren (3-års snitt)
  • Bolaget har uppvisat stadiga överskott i försäkringsverksamheten (”underwriting profit”)
  • Bolaget tar till synes låg risk i sin investeringsverksamhet, men… mer om det nedan.
  • Ledningen har en lång historia i bolaget. Nuvarande CEO är son till en av grundarna och själv storägare.
Någonstans går inte matematiken ihop. Jag har försökt förstå varför värderingen inte är högre. Min gissning är att det beror på en rädsla för en japansk default. Bolaget har nämligen en mycket stor del av investeringsportföljen placerad i japanska statsobligationer (JPG’s, ”Japanese Government Bonds”). Min förmåga att bedöma sannolikheten för en japansk default är tyvärr obefintlig. Så istället för att bedöma den risken resonerar jag så här: Bolagsledningen verkar onekligen göra ett mycket bra arbete (vilket historiken styrker) och har ett stort intresse i bolaget. Läser man informationen från bolaget så är strategin att ha en 35-45 procentig exponering mot JPG’s, med motiveringen att det står i proportion till de åtaganden som bolaget har i yen. Jag väljer att lita på ledningen i detta fall och att det är en sund strategi.

Jag har idag köpt 22 aktier i Aflac till en kurs av $62,59. Det ger en direktavkastning på 2,3% och sker till ett p/e-tal på 9,7. Jag kommer fortsätta läsa in mig på bolaget, och om jag inte hittar något som avskräcker kommer jag förhoppningsvis kunna bygga upp en position som motsvarar uppemot 10% av portföljen framöver.

torsdag 12 juni 2014

Kommande rapport från H&M

H&M lär komma med en riktigt stark rapport nästa vecka. Preliminära försäljningssiffror har redan släppts och visar på en försäljningsökning med nästan 20% till 37 827 MSEK (31 635) jämfört med samma period i fjol. Samtidigt har antalet butiker ”bara” ökat med 13% till 3 285 (2 908). Sannolikt bör rörelseresultatet därmed ha växt betydligt mer än antalet butiker.

Jag har roat mig med att uppskatta var resultatet för andra kvartalet 2014 kan tänkas landa. I fjol var bruttomarginalen 61,1% för motsvarande kvartal. Antaget samma bruttomarginal kommer andra kvartalets bruttoresultat uppgå till 23 112 MSEK. Fortsätter man att anta att försäljnings- och administrationskostnader har ökat i samma takt som antalet butiker så innebär det att rörelseresultatet kommer uppgå till 8 067 MEK. Om vi slutligen antar samma räntenetto (85 MSEK) och skattesats (24%) som för Q1-2014 så kommer resultatet landa på 6 196 MSEK (4 655), vilket motsvarar 3,74 kr/aktie (2,81). Om min uppskattning ligger i närheten av verkligheten så innebär det att vinsten har ökat med hela 33%! Rullande tolvmånadersvinst kommer iså fall ligga på 11,41 kr/aktie. Min gissning är att det verkliga resultatet kommer ligga något lägre, men inte långt därifrån.

För att nyansera bör det nämnas att maj månads försäljning har haft en positiv kalendereffekt om 3-4 procentenheter. Det kompenseras av att juni kommer ha en lika stor negativ kalendereffekt, vilket dock inte inkluderas i Q2 rapporten.

fredag 6 juni 2014

Prövningarnas tid

Sedan jag började intressera mig på allvar för värdeinvestering, och då den typ av värdeinvestering som förespråkas av Graham, så har börsen haft kraftig medvind i seglen. Min karaktär som investerare har egentligen aldrig sats under några prov. Jag har trott att det första verkliga testet kommer den dag då vi går in i en rejäl björnmarknad. Men jag börjar inse att det riktiga provet som investerare redan har börjat. Hur jag agerar nu när värderingarna börjar bli ansträngda kommer få stor konsekvens för min långsiktiga avkastning. Mitt investerarpsyke har visserligen inte satts på prov ännu. Så länge börsen forsätter stiga kommer jag känna mig nöjd med mina investeringar. Men det innebär inte att jag har fattat bra investeringsbeslut som ligger i linje med min investeringsmodell, och som på lång sikt kommer generera en acceptabel avkastning.

Jag har redan varit snubblande nära att fatta beslut som inte ligger i linje med min modell. Att jag ens överväger att investera i ett bolag som MQ är ett tecken på detta. Inget ont om MQ, men för en defensiv värdeinvesterare är det inte ett tänkbart alternativ. Bristen på bolag som handlas under motiverat pris gör att jag lockas att leta bland förhoppningsbolag, turn around case, och andra bolag av sämre kvalitet. Mr Market är för närvarande mycket generös med vad han är beredd att betala för ett bra bolag, vilket samtidigt innebär att det blir svårare för mig att köpa samma bolag till ett rimligt pris. Jag tror säkert att den här tjurmarknaden kan fortsätta ett bra tag till. Men för en långsiktig värdeinvesterare kommer den avkastning som en aktie ger att konvergera mot den avkastning som det underliggande bolaget genererar. Till dagens värderingar börjar den avkastningen för många bolag bli en bra bit under de 6,67% som jag har som avkastningskrav för aktier. Så om man köper en genomsnittlig aktie på stockholmsbörsen idag så måste man sälja innan nästa stora nedgång för att få en bra avkastning. Annars kommer avkastningen över tid (över en konjunkturcykel)  konvergera mot avkastningen för underliggande bolag. Med andra ord krävs ett stort inslag av spekulation för att få en rimlig avkastning på en genomsnittlig aktie i dagsläget. Och spekulation är inget jag vill ägna mig åt...

måndag 2 juni 2014

Portföljvärdering

Jag har undersökt hur värderingen på min portfölj har varierat sedan jag startade bloggen:



Inte så överraskande har värderingen legat i en ökande trend ända sedan start, även om den varierat från månad till månad. Egentligen har värderingen ökat mer än vad diagrammet visar eftersom jag sålt av mitt högst värderade innav (Avanza) under perioden till förmån för lägre värderade alternativ. Idag är det inte ett enda bolag på min bevakningslista som handlas under motiverat pris, så värderingarna börjar helt klart bli ansträngda. Jag kommer i nuläget inte göra någon förändring i min fördelning mellan räntesparande (amortering) och aktiesparande. Men om trenden håller i sig kommer jag på sikt behöva hitta nya investeringsobjekt, eller minska andelen aktiesparande.